Tankar om hemarbete minus ett recept


Jag vaknade upp lite trött men med en sån härlig helgkänsla i kroppen. En vecka till har gått av höstterminen och det verkar som att vi fortsätter jobba hemifrån året ut, helt enligt direktiven. På senaste tiden har jag funderat en del kring hur mitt arbetsliv numera ser ut och vad det innebär att plötsligt jobba 100% hemifrån. Jag vet att många upplever det både tråkigt och jobbigt och jag har full förståelse för alla de negativa sidor som vissa upplever. I mitt fall är dock förändringen nästan enbart positiv och har förändrat många aspekter av mitt liv.


I normala fall kan jag tycka att kontrasten mellan vardag och helg nästan är för stor. Det har varit tidiga morgnar där jag inte hinner vakna till, resor till kontoret genom en stressad morgonstad och snabbt hem igen för att hinna med både sysslor och vila. Kanske hoppar jag över ett träningspass för att jag längtar hem, och på kvällen saknar jag inte sällan ork att göra fint, vilket leder till pampiga helger med massor av aktiviteter för att kompensera. Sedan, en söndag med ängslan i kroppen och en känsla av en lång vecka som nästan känns övermäktig.


Nu när jag jobbar hemifrån känns vardagen mjukare, avståendet mellan sovrummet och hemmakontoret är kort både fysiskt och mentalt och jag kan ta mig tiden att vakna ordentligt. Jag lägger tid på att diska undan gårdagens stök och gör fint med varmt frukostbröd och gott kaffe, jag får vakna i min takt och får tid att dricka kaffe med Johan i lugn och ro.



Jag är mer fokuserad och effektiv under tiden jag arbetar eftersom jag inte känner stress inför att komma hem i tid, jag är mer noga med att ta pauser varje timme och njuter mer av dem då jag kan ta en kort promenad i naturen eller lägga mig på soffan en sväng. Jag slipper spendera tid i kö till kaffemaskinen eller gömd på mitt rum de dagar jag inte har lust att småprata.


Det finns utrymme att lägga in en tvätt under lunchen, och kvällarna blir långa utan resvägen hem. Det känns snarare lyxigt än jobbigt att lämna hemmet för att träna vid 17. De sociala kontakter jag har är de jag själv valt och jag finner mig längta mer efter fikor, familjemiddagar och långa samtal eftersom den kvoten inte är fylld redan efter en dag på kontoret.


Helgerna behöver inte längre maxas utan fylls av en lagom blandning av fest och vila utan att jag för den sakens skull förlorat helgkänslan och på söndagen landar jag så mjukt i sängen utan känslan av stress inför kommande vecka.


Självklart är det fler saker i pandemin som lösgör tid, bristen på sociala evenemang gör såklart sitt när det gäller att skapa luft i ett schema, men jag upplever att hemarbetet lösgör en annan typ av tid. Små luckor av minuter samlade som inte hade spelat någon roll ute i världen, men som hemma i slutändan får en enorm synergieffekt.



Att värma ett bröd i ugnen till frukost, lägga in en tvätt under lunchen, hinna torrborsta innan en lång dusch, en kopp kaffe med Johan innan han går till jobbet. Alla dessa små tillägg blir tillsammans med arbetet en helt annan vardag, där jobb och hemmaliv kan existera sida vid sida, istället för att separeras i tunga sjok helt utan flexibilitet eller variation.


Det här skulle från början bli ett inlägg med ett recept på hallongrottor, men det blev något helt annat och jag tror vi stannar här. Lunchen är slut och jag skall återgå till jobb i några timmar till. Sedan tar vi helg. Hoppas att veckoslutet landar mjukt i er.