Här finner du mig, en kvinna från Göteborg på 32 år. Jag bor tillsammans med Johan och vår hund Elsa högt upp på Masthuggets topp. Här lever vi ganska stillsamt, dricker vin, väntar ut pandemin, drömmer om ett hus och försöker att inte arbeta för mycket.

 Syftet med denna blogg är att samla de passioner och projekt som ligger mig närmast hjärtat. Här inne hittar du mina tankar, listor, ritualer, drömmar, besvikelser och recept.

Search





Hur mår du idag?

Idag är jag lite sömnig, Elsa vaknade vid 01 och ville gå ut. Jag drog på mig långklänning, stövlar, stickad tröja och dunjacka. När vi stod därute i natten så kom regnet. Det lät precis som ett sånt regnrör, ni vet? I övrigt är jag så trött så trött, men långt där under tröttheten är jag glad och peppad, kan känna det.

Vad känner du tacksamhet inför idag?

Jag känner en väldigt ambivalent tacksamhet över att mitt jobb erbjuder privat sjukvård, usch, det bär mig emot att använda den av rena principskäl men när man oroar sig så är principer inte vatten värda. Jag känner också tacksamhet inför att jag fortfarande har näsan över vattenytan trots alla negativa besked som regnat ner på mig senaste veckorna. Till slut vänder det alltid, och oftast precis när det känns som att det aldrig kommer vända.



Vad ser du fram emot idag?

Ett läkarbesök och sedan vila. Med förhoppningsvis lugnande nyheter. Ramen ikväll också, men i övrigt händer inte mycket.


Hur känns kroppen idag?

Den längtar efter att få vara frisk, så känns det. Mina ögon känns dock allra värst på morgonen, så jag känner mig alltid extra usel innan lunch. I övrigt så har jag miljoner kilo uppdämd energi som killar i kroppen, jag vågar inte träna nu men jag längtar efter att lyfta tungt, springa snabbt (nåja) och yoga. Så fort ögonen blir lite bättre bara.



Vad vill du fokusera på idag?

Idag räcker det att bara finnas, lyckas ta mig fram och tillbaka till läkaren utan att gå in i en stolpe och sedan njuta av att Johan tagit ledigt för att kunna ta hand om mig när jag kommer hem, helt ljuskänslig av alla ögondroppar. Mer behövs inte.





På senare tid så har jag känt mig så himla oinspirerad i köket, min bästa plats i världen. Oavsett hur många nya recept jag testat så har jag fortfarande inte tyckt att det känns härligt. Jag har försökt prova nytt, men i ärlighetens namn mest lagat pasta pesto, vilket är gott men inte så fantasifullt.


Under de senaste månaderna så har andra typer av mat dykt upp i mina flöden, men också mat som bygger på andra system än den generella tallriksmodell som jag är så van vid. Jag har börjat inse att det kanske inte handlar så mycket om vilka råvaror jag köper eller om jag definierar mig som vegan eller köttätare, utan snarare vad jag har för grundutbud av mat hemma och hur jag komponerar och sätter ihop rätter generellt. Och så långsamt, knappt utan att jag har märkt det så har mönstret kring mat och tankesättet kring vad som är en måltid börjat luckras upp och öppna små dörrar på glänt för förändring.


Så en dag för en dryg vecka sedan så ramlade jag in på ett konto på Instagram som lyckades med det jag själv inte kunnat göra, nämligen formulera den matfilosofi som även börjat växa fram i mig det senaste. Jag ryckte lite lätt i Johans tröjärm och sa att är det inte dags ändå? Att ändra hela systemet kring mat här hemma?




Det är svårt att tänka nytt, ännu svårare att formulera sina känslor och tankar på pränt. Men det som vuxit fram för min del är viljan att tänka om kring min egen inställning till mat, såväl som rutinerna kring hur och vad jag äter. Jag skall försöka sammanfatta de grundläggarna tankarna jag har.


1. Maten är jag

Det jag stoppar i mig är det som bygger upp det som är jag. Det jag äter och dricker samverkar för att ge mig möjligheter eller begränsningar. Det betyder inte att allt jag får i mig måste vara perfekt, men däremot så kan jag genom att reflektera över vad jag intar också kanske hitta mönster i mitt mående, både fysiskt och psykiskt. Vissa saker ger, andra tar, och vissa är neutrala. En balans mellan dessa tre är det jag vill sträva efter.


2. Min kropp vet vad den behöver


Invanda mönster kring ätande har lett till att jag sällan funderar på varför eller när jag äter och knappt kan känna skillnad på hunger, törst och sug. Jag vill frångå mina tidigare ätmönster och känna inåt, äta när jag är hungrig och inte fundera så mkt på om det är rätt tid eller inte. Jag vill också lära mig vilka råvaror jag mår bra av och om det finns vissa tider på dygnet eller perioder i månaden då jag gagnas av speciella livsmedel.


3. Mat är inte alltid mat


Jag kommer från en familj där mat är starkt förknippat med annat än mat. Vi använde mat som belöning, mutor, tröst, pepp och bot för tristess eller stress. Det gör att jag knappt ser maten för alla träd längre. Jag har inget emot att fira med en god middag, ge mig själv en belöning efter en tuff arbetsdag eller äta ett berg av pasta när jag känner mig stressad, men jag vill vara medveten om när mat inte är mat, och varför.


4. Glöm tallriksmodellen


En måltid kan bestå av en kopp varm buljong och en tallrik stekta grönsaker, eller tre sorters ost och en skål frukt. Det måste inte vara ett protein, en kolhydrat och lite sås. Jag vill plocka mer från olika små skålar, äta saker som inte passar ihop eller dricka varm soppa till frukost. Det behöver inte alltid bli så himla lyckat, men vad jag inte vill är att tänka samma som jag alltid har gjort.



Vi stoppar där, annars läser ni ögonen ur er. Nästa gång skall jag berätta lite mer konkret hur vi har lagt upp matlagningen och vad vi har fyllt skåp och lådor med.

FÖLJ MIG PÅ INSTAGRAM

#julianicander